Många förknippar Annichen Kringstad med hennes stora framgångar inom orientering på 80-talet, men få vet om den inre resa hon har gjort – hur hon tog tag i sin prestationsångest och lärde sig att leva och vara mer i nuet.
Som elitidrottare vann hon bland annat sex VM-guld på raken och hon har fått flera fina utmärkelser, däribland Svenska Dagbladets guldmedalj, Jerringpriset och Årets idrottskvinna. Själv säger hon att en av de roligaste segrarna var VM i Schweiz 1981 när hon som 21-åring sprang i mål som segrare och blev känd hos hela svenska folket.
– Men det pris som betytt mest så här i efterhand är nog Jerringpriset, säger hon.
Annichen Kringstad blev 1981 framröstad av svenska folket som den första kvinnliga idrottaren till Jerringpriset, och slog både bandylandslaget och Ingmar Stenmark.
Trots framgångarna blev karriären kort. Som 25-åring meddelande hon att hon skulle sluta tävla.
– Jag var så otroligt identifierad med mina resultat och den drivkraften jag hade blev bara en belastning. Jag ville bli av med kraven på mig själv, och de försvann, men bara kortsiktigt, berättar Annichen. Mina prestationskrav fanns ju kvar där oavsett vad jag gjorde.
Hon tror att hon i en syskonskara av fem utvecklade en strategi att prestera för att få kärlek och bekräftelse. Och det tog hon med sig in i vuxenlivet, helt oreflekterat.
De insikter hon har fått om sig själv och elitidrotten har också lett till att hon har starka åsikter om den, som att den egentligen är utformad för män.
– Jag tror det är viktigt att få upp frågorna på bordet. Om idrotten inte för en ordentlig diskussion om detta tror jag man är illa ute. I grunden är det ju egentligen inte så konstigt. Kvinnans kropp är utformad för att bära och föda barn och de som elitsatsar kan lida av både mens- och hormonrubbningar.
I höst kommer resultat från en stor forskningsstudie där flera landslagslöpare i orientering deltar. Man har bland annat kunna se i en preliminär analys att 70 procent av kvinnliga konditionsidrottare på elitnivå inte får i sig tillräckligt mycket energi, vilket kan leda till låga nivåer av östrogen, menstruationsrubbningar och i det långa loppet urkalkning av skelettet.
Skogen är arenan
Idag motionerar Annichen helst i skogarna där hon bor. Hon joggar varannan till var tredje dag och tar gärna långpromenader med hunden. Men hon har inte helt släppt orienteringen. I somras var hon bland annat uppe på O-ringen i Boden med två av sina döttrar. Hon har själv varit med och arbetat för att tävlingar som O-ringen ska bli mer lättillgängliga, att man till exempel inte behöver delta alla dagarna och att det finns öppna banor.
– Man kan se en liten vändning och antalet medlemmar har återigen börjat öka inom orienteringen. Men hela idrottsrörelsen behöver hänga med i utvecklingen. Loppen handlar idag mycket om konsumtion och man är inte längre i lika stor grad med i en förening. Inom orienteringen sker nyrekrytering mycket inom sporten, en ny generation fortsätter, men vi behöver också arbeta för att attrahera nya medlemmar.
För den som är sugen på att börja orientera tipsar hon om att vända sig till närmsta klubb. En del föreningar har nybörjar- och prova på-kurser. Orienteringsförbundet har också en bra hemsida med information om motionsorientering. Naturpasset, fasta kontroller i paket som ofta säljs på sportaffärer, är ett annat alternativ om man vill pröva på orientering.
– Det är också viktigt att man inte börjar med en för svår bana. Det ska vara en enkel bana, med variation i både bana och löpning, tipsar Annichen. Det bästa med orientering är att skogen är arenan, att man får vara utomhus och att det blir en allsidig träning. Orienteringsmomentet ger ett adderat värde då du får komma till platser som du normalt inte kommer till och du ställs inför nya utmaningar.
Närvaro och nyfikenhet
Efter att hon lagt idrottskarriären på hyllan började Annichen studera marknadsekonomi och sedan dess har hon arbetat med marknadsföring och kommunikation åt bland annat Milko, LRF och Orienteringsförbundet. Men åren i arbetslivet gav henne också insikten om att hennes prestationskrav inte hade något med idrotten att göra. Utan att det handlade om henne.
– Och jag har fortfarande det i mig, men idag kan jag acceptera att jag är så och hantera det bättre, säger hon.
När hon var 35 år började hon i samband med en skilsmässa gå i terapi.
– I början var jag jätterädd för att våga ta steget och visa mina skuggsidor. Jag ville vara perfekt. Jag trodde att nu skulle jag bli avslöjad. Men jag är otroligt glad att jag vågade och det blev en vändning i mitt liv.
– Men det har tagit många år att förstå att jag inte ska bli någon annan utan att jag är den jag är och att jag inte behöver agera och reagera lika mycket på mina känslor längre. Man skapar en medvetenhet. Jag är inte mina tankar, min kropp eller mina känslor, de finns där och jag accepterar dem men jag behöver inte bli dem, fortsätter hon.
Meditation har hjälpt henne hitta avståndet.
– Jag och säkert många med mig har en tendens att vara lite överallt och meditationen har hjälpt mig att vara mer närvarande i nuet. Naturen har varit ett annat viktigt verktyg, där kan jag förankrara mig i doft- och synintryck så inte tankarna tar mig bort. Så mycket det går försöker jag vara närvarande, på jobbet, när jag lagar mat och möter mina nära. Det blir som meditation i ögonblicken, integrerat i livet.
Idag har Annichen eget företag där hon erbjuder kurser i såväl kommunikation och ledarskap som personlig utveckling och coaching.
– Jag kommer arbeta mer med coaching och stötta andra in sin utveckling mot det liv de vill leva, det är nytt och spännande, berättar hon. Jag tror det är enklare att bli vän med sig själv om man förstår sin historia och vad som präglat just mig till min personlighet. Genom att vara nyfiken på mig själv har jag lärt mig otroligt mycket och det gör mig också nyfiken på andra.
Annichens 5 bästa må bra-tips
- Att vara i naturen, i skogen. Naturen och meditation förankrar mig i nuet.
- Ät allsidigt och ha en bra måltidsordning.
- Sömn och vila.
- Hitta en balans i att göra och att vara.
- Nära relationer med människor.